geschichte

Kända êzîdîska personligheter

AI-genererat innehåll – ej verifierat. Den här översättningen skapades automatiskt av en lokal språkmodell och har ännu inte verifierats av mänskliga experter. Källhänvisningar och detaljerade påståenden kan innehålla fel. Betrakta den som ett pågående arbete. Växla till den tyska originalversionen för att se det verifierade tillståndet.
sv2 673 ord⏱ ca 12 min läsning📚 13 avsnitt🔖 ≥12 källorKvalitet C · ej verifierad

8 verifierade · Wikimedia Commons · CC-licens

🖼 Bilder

Denna artikel presenterar betydande êzîdîska personligheter från aktivism, politik, religion, vetenskap, litteratur, musik och film. Endast personer vars êzîdîska härkomst och levnadsdata är belagda av tillförlitliga källor har tagits med. Eftersom êzîdîer, sunnitiska kurder, aleviter och yarsan ofta förväxlas i medierapporter gäller för varje post: vid tvivel utelämnas den.

Anmärkning om avgränsning: Mîr-ämbetet och de religiösa ämbetena behandlas utförligt i artikeln [Helig genealogi], den politiska samtiden i artikeln [Êzîdîsk politik]. Gemenskapens kvinnor står i centrum för [Êzîdîska kvinnor], folkmordet 2014 i artikeln [Folkmord 2014], musiktraditionen i [Musik & Dengbêj], den kaukasiska historien i [Êzîdîer i Armenien & Georgien], den tyska diasporan i [Êzîdîer i Tyskland]. Här står personerna själva i centrum.

1. Aktivism och mänskliga rättigheter

Nadia Murad (kurmancî: Nadia Murad Basee Taha; *1993, Kocho/Şingal) är nutidens internationellt mest kända êzîdîska. Den 15 augusti 2014 fördes hon bort av IS och hölls som slav i Mosul i tre månader innan hon lyckades fly. Från 2015 vittnade hon inför FN:s säkerhetsråd, 2016 blev hon UNODC:s goodwillambassadör för värdigheten hos överlevande av människohandel och tog emot Sacharovpriset samt Václav Havel-priset för mänskliga rättigheter. 2018 tilldelades hon Nobels fredspris tillsammans med Denis Mukwege. Hennes självbiografi The Last Girl (2017, tyska: Ich bin eure Stimme) blev en världsbästsäljare; hennes organisation Nadia’s Initiative (grundad 2018) arbetar med återuppbyggnaden av Şingal. Mer om hennes roll: se [Êzîdîska kvinnor] och [Folkmord 2014].

Lamiya Aji Bashar (kurmancî: Lemya Acî Beşar; *ca 1998, Kocho/Şingal) fördes liksom Nadia Murad bort 2014. Vid sitt fjärde, lyckade flyktförsök trampade hon på en mina och förlorade ett öga samt delar av ansiktet. 2016 hedrade Europaparlamentet henne tillsammans med Murad med Sacharovpriset för tankefrihet. Hon bor i dag i Tyskland (Baden-Württemberg, specialkvot).

Düzen Tekkal (*1978, Hannover) är en tysk-êzîdîsk journalist, filmskapare och aktivist. Hon växte upp som ett av elva barn i en êzîdîsk-turkisk familj, rapporterade från de êzîdîska områdena från 2014 och regisserade dokumentären Háwar, Min resa in i folkmordet (2015). Hon grundade hjälporganisationen HÁWAR.help (2016) och utbildningsplattformen GermanDream (2019); 2019 mottog hon Förbundsförtjänstkorset. Mer om den tyska diasporan: se [Êzîdîer i Tyskland].

Pari Ibrahim (*1986, Nederländerna, familj från Şêxan) grundade 2014 Free Yezidi Foundation (Haag), som bland annat driver ett kvinnocenter i Khanke (Irak), och företräder regelbundet êzîdîska frågor i Förenta nationerna.

Murad Ismael (*1985, Şingal) är medgrundare av Yazda (2014), den största internationella êzîdîska icke-statliga organisationen, samt av Sinjar Academy. Den USA-utbildade geofysikern hör till diasporans viktigaste röster; Haider Elias leder Yazda som ordförande sedan 2015.

Mirza Dinnayi (kurmancî: Mîrza Dinnayî; *1973, Şingal) var rådgivare åt Iraks president Talabani och grundade Air Bridge Iraq (Luftbro Irak), som förde skadade êzîdîer till Tyskland för behandling. 2019 mottog han Aurora Prize for Awakening Humanity.

Dalal Khairo (*ca 1995, Şingal) är en tidigare IS-fånge som efter sin flykt blev vittne till folkmordet inför internationella organ och utmärktes med kvinnorättspriser.

Till de överlevande som vittnar om folkmordet internationellt hör även Salwa Khalaf Rasho och Ekhlas Khudur Bajoo, som blev kända genom framträdanden inför FN-organ och i internationella medier (BBC, Guardian), samt aktivisten och fotografen Adiba Qasim från Şingal-regionen, vars dokumentationsarbete internationella medier rapporterat om.

2. Politik

Irak och Autonoma regionen Kurdistan

Vian Dakhil (kurmancî: Vîan Dexîl; *1971, Dohuk) är sedan 2010 ledamot i Iraks parlament (KDP) och var länge den enda êzîdîska där. Världsberömd blev hennes tal den 5 augusti 2014, där hon under tårar bönföll parlamentet att rädda de av IS inringade êzîdîerna (“Save us! Save us!”). Talet, efter vilket hon kollapsade vid talarstolen, nådde en världspublik via CNN och bidrog till USA:s president Obamas beslut att tillåta flygangrepp och en hjälpoperation vid Şingal-berget. Den 12 augusti 2014 överlevde hon en hjälphelikopters krasch med ett benbrott. 2014 mottog hon Anna Politkovskaja-priset. Mer: se [Êzîdîska kvinnor] och [Êzîdîsk politik].

Khairy Bozani (kurmancî: Xeyrî Bozanî) är direktör för êzîdîska angelägenheter vid KRG:s ministerium för religiösa stiftelser och en central röst i frågor som de saknade êzîdîerna (ca 2 600, läget 2025) och identifieringen av massgravsoffer.

Mahma Khalil (kurmancî: Mehma Xelîl), irakisk ledamot och tidigare borgmästare i Şingal (Sinjar), företräder den êzîdîska gemenskapen i irakisk politik.

Tyskland

Feleknas Uca (*1976, Celle) föddes i Niedersachsen som dotter till êzîdîska föräldrar från Turkiet. Från 1999 till 2009 var hon ledamot av Europaparlamentet (PDS/Die Linke), den första êzîdîska i EU-parlamentet. 2015 valdes hon för HDP (provinsen Diyarbakır) in i Turkiets stora nationalförsamling.

Ali Atalan (kurmancî: Elî Atalan) är en kurdisk-tysk politiker av êzîdîsk tro. Han var för Die Linke ledamot i delstatsparlamentet i Nordrhein-Westfalen och tillhörde tidvis även det turkiska parlamentet som företrädare för HDP.

Armenien

Rustam Bakoyan (kurmancî: Rustem Bakoyan) tog som ledamot plats i Armeniens nationalförsamling och anses vara en viktig företrädare för landets största etniska minoritet. På hans initiativ behandlade parlamentet den folkrättsliga klassificeringen av folkmordet 2014; den 16 januari 2018 erkände Armeniens nationalförsamling enhälligt (91 ja-röster) IS folkmord på êzîdîerna som folkmord och var därmed ett av de första länderna i världen som tog detta steg. Mer om den kaukasiska gemenskapen: se [Êzîdîer i Armenien & Georgien].

3. Religiösa ledare i samtiden

Mîr Hazim Tahsin Said Beg (*1 maj 1963, Ba’adre) är sedan 27 juli 2019 Mîr (världslig och andlig ledare) för alla êzîdîer; han svors in i Lalîş-templet av Högsta andliga rådet. Hans far och företrädare Mîr Tahsîn Saîd Beg (1933–2019) innehade ämbetet sedan 1944, alltså 75 år, och uppmanade 2014 avgörande till skydd av êzîdîerna.

Xurto Hecî Îsmaîl (Baba Şêx) (1933–2020) var från 1995 till sin död den högsta andliga värdighetsbäraren (Baba Şêx). Hans efterträdare blev i november 2020 Şêx Alî Ilyas. Detaljer om de religiösa ämbetena och deras plats i kastordningen: se [Helig genealogi].

4. Historiska religiösa gestalter

Şêx Adî ibn Musafir (ca 1075–1162) är den êzîdîska religionens centrala historiska gestalt; hans grav i Lalîş är êzîdîernas heligaste plats. Şêx Hesen (Sheikh Hasan ibn Adi, 1195–1254) ledde gemenskapen till dess första blomstring på 1200-talet; under honom fastställdes det êzîdîska samhällets grundläggande institutioner och regler, innan han 1254 avrättades på order av Mosuls atabeg Badr al-Dīn Luʾluʾ. Êzdîna Mîr (1100-/1200-talet) anses enligt traditionen vara religiös ledare före Şêx Adî och stamfader till Şemsanî-Şêx-linjerna (far till Şêx Şems, Fexredîn, Sicadîn och Nasirdîn). Utförligt: se [Helig genealogi].

5. Militära och historiska ledare

Êzîdî Mîrza (kurmancî: Êzdî Mîrza, även Mîrza Pasha / Daseni Mîrza Beg; 1600–1651) härstammade från en Şêx-familj av Qatanî-linjen i Başîqa och blev vid 25 års ålder ledare för Başîqa-Bahzanê-gemenskapen. I det ottomansk-safavidiska kriget steg han till êzîdîernas överbefälhavare och blev 1649 guvernör i Mosul: det högsta ämbete som någonsin en êzîdî innehade i Osmanska riket. Han stupade 1651 och lever än i dag vidare i êzîdîska hjältesånger och sägner.

Hemoyê Şero (Hammo Schero; 1850–1935) var stamledare för Feqîr-gruppen i Şingal. Under folkmordet på armenierna 1915/16 gav han omkring 20 000 armeniska flyktingar skydd på Şingal-berget, organiserade deras försvar mot ottomanska och allierade förband och kämpade, tidvis med brittiskt stöd, fram till Şingals införlivande i den irakiska staten 1919. Han anses vara en symbolfigur för den êzîdîsk-armeniska ödesgemenskapen. Mer: se [Êzîdîer i Armenien & Georgien].

Cangîr Axa (Jangir Agha; ca 1874–1943) var en ledande militär och samhällelig personlighet bland êzîdîerna i Armenien. 1918 stödde han med en êzîdîsk kavalleriskvadron på omkring 300 man de armeniska styrkorna i slagen vid Sardarabad och Bash-Aparan mot de inryckande ottomanska trupperna och anses vara en nationalhjälte för de armeniska êzîdîerna. Arresterad 1938 under den stora terrorn dog han 1943 i sovjetisk fångenskap (Saratov) och rehabiliterades senare. Mer: se [Êzîdîer i Armenien & Georgien].

Heydar Şeşo (kurmancî: Heyder Şeşo) byggde efter 2014 upp êzîdîska självförsvarsenheter (HPÊ) i Şingal, som organiserade skyddet av hemregionen mot IS.

6. Êzîdîska vetenskapsmän och -kvinnor

Khanna Omarkhali (kurmancî: Xanna Omerxalî; *1981) är religions- och språkvetare av êzîdîsk härkomst (Göttingen/FU Berlin). Hennes standardverk The Yezidi Religious Textual Tradition: From Oral to Written (2017) dokumenterar den êzîdîska traditionens övergång från muntlig till skriftlig form.

Khalil Jindy Rashow (kurmancî: Xelîl Cindî Reşo) är en från Irak härstammande êzîdîsk lärd och medförfattare (med Philip Kreyenbroek) till Qewl-utgåvan God and Sheikh Adi are Perfect (2005). Mer om Qewlerna: se [Helig genealogi].

Pîr Khidir Sileman (kurmancî: Pîr Xidir Silêman; *1955, Şêxan) leder Lalîş-centret i Duhok och har skrivit talrika böcker om den êzîdîska religionen på arabiska och kurmancî.

Jan Ilhan Kizilhan (*1966) är psykolog och traumaterapeut av êzîdîsk härkomst (Furtwangens högskola). Han ledde vetenskapligt det baden-württembergska Specialkontingentet 2015, med vilket omkring 1 100 êzîdîska kvinnor och barn fördes från Şingal till Tyskland; utmärkt bland annat med Förbundsförtjänstkorset. Mer: se [Êzîdîer i Tyskland].

Qanatê Kurdo (Qanate Kurdo, Qenatê Kurdoêv; 1909–1985) var en sovjetisk språkvetare av êzîdîsk härkomst (stammen Şerqîyan) och en av 1900-talets viktigaste kurdologer. Han grundade vid Leningrads universitet den akademiska kurdologin, skrev 1957 den första omfattande grammatiken över kurmancî (på ryska) och upprättade kurdisk-ryska ordböcker. Över 100 monografier och uppsatser går tillbaka på honom.

Telim Tolan är medgrundare av Êzîdîska akademin i Hannover och framträder med föredrag och uppsatser om den êzîdîska identiteten i Tyskland.

7. Den sovjetisk-armeniska lärdoms- och litteraturtraditionen

I Sovjet-Armenien uppstod under 1900-talet ett betydande êzîdîskt andesliv; många verk utkom via den kurdiska redaktionen vid Radio Jerevan och tidningen Rya T’eze:

Erebê Şemo (Arab Shamilov / Arab Shamo; 1897–1978) skrev med Şivanê Kurmanca (“Den kurdiske herden”, utkom 1931, dateras delvis även 1935) den allra första romanen på kurmancî; andra verk är Berbang (1958) och Jiyana Bextewar. Redan 1928 hade han medförfattat den första kurdiska läroboken tryckt med latinsk skrift (Xwe bi Xwe Hînbûna Kurmancî). 1937 förvisades han under den stora terrorn och fick återvända till Armenien först 1956.

Heciyê Cindî (1908–1990), folklorist och lingvist av êzîdîsk härkomst i Jerevan, fick 1941 i uppdrag att ställa om det kurdiska alfabetet från latinskt till kyrilliskt; hans 40-bokstävers kyrilliska alfabet godkändes 1946 och användes i skolväsendet i Armenien, Georgien och flera sovjetrepubliker (se [Alfabetshistoria]). Därutöver publicerade han omfattande folkloresamlingar.

Casimê Celîl (1908–1998) samlade och redigerade êzîdîsk-kurdisk folklore; hans barn Ordîxanê Celîl (1932–2007), Celîlê Celîl (*1936, historiker och kurdolog) och Cemîla Celîl fortsatte arbetet (familjearkivet “Cira” i Wien).

Tosinê Reşîd (*1941, Armenien) är folklorist och författare i den êzîdîska orala traditionen (i dag Australien). Eskerê Boyîk (*1941, Armenien) har publicerat flera diktsamlingar på kurmancî och bor sedan 1990-talet i Tyskland. Emerîkê Serdar (1935–2018) var journalist, författare och översättare vid den kurdiska redaktionen i Jerevan. Têmûrê Xelîl (*1949) är journalist och översättare som fortsätter sin far Casimê Celîls verk.

Aziz Tamoyan (1933–2021) ledde från 1989 Êzîdîernas nationella union i Armenien (från 1997 världsomspännande), var medförfattare till êzîdîska skolböcker och präglade under tre decennier den lokala debatten om den êzîdîska identiteten. Mer: se [Êzîdîer i Armenien & Georgien].

8. Musik och Dengbêj-tradition

Karapetê Xaço (egentligen Karapet Xaçaturyan; ca 1900–2005) var en av 1900-talets största Dengbêj-sångare och under decennier rösten för den kurdiska redaktionen vid Radio Jerevan. Han var inte êzîdî, utan en armenisk överlevande av folkmordet 1915 som överlevde tack vare sin behärskning av kurmancî och sin sångkonst; eftersom han bevarade och präglade Armeniens êzîdîsk-kurdiska sångskatt är han omöjlig att tänka bort ur de kaukasiska êzîdîernas historia. Sånger som Ay lo mîro och Lê dayikê är än i dag en fast del av repertoaren. Mer om musiktraditionen: se [Musik & Dengbêj].

En utförlig framställning av den êzîdîska Qewwal-, stran- och Dengbêj-traditionen med fler artister erbjuder artikeln [Musik & Dengbêj].

9. Diasporans film och litteratur

Soleen Yusef (*1987, Dohuk) är en êzîdîsk-tysk filmskapare; hennes spelfilm Hus utan tak (2016) vann internationella priser. Hussein Hassan gjorde med Reseba, The Dark Wind (2016) en av de första spelfilmerna om folkmordet 2014. Hogir Hirori (*1980, Dohuk), kurdisk-êzîdîsk regissör i Sverige, vann med dokumentären Sabaya (2021) regipriset vid Sundance-festivalen; dessförinnan gjordes The Deminer (2017). Den êzîdîsk-tyske producenten Mehmet Aktaş (Mîtos Film, Berlin) har möjliggjort flera av dessa produktioner.

Ronya Othmann (*1993, München) är en tysk-êzîdîsk författare och journalist (fadern kurdisk-êzîdîsk). Ett utdrag ur hennes roman Vierundsiebzig, titeln syftar på êzîdîernas 74 Fermane (förföljelser), vann 2019 Publikpriset vid Ingeborg-Bachmann-tävlingen; hennes verk kretsar kring trauma, flykt och folkmordet 2014. Mer om den tyska diasporan: se [Êzîdîer i Tyskland].

En fullständig filmöversikt erbjuder artikeln [Filmer & Dokumentärer].

10. Sport

Roman Amoyan (*3 september 1983, Jerevan) är en armenisk brottare (grekisk-romersk) av êzîdîsk härkomst. Vid de olympiska spelen 2008 i Peking vann han brons (upp till 55 kg); dessutom är han tvåfaldig Europamästare och flerfaldig VM-medaljör. Han anses vara samtidens mest kända êzîdîska idrottare.

11. Forskning om êzîdîerna (icke-êzîdîska vetenskapsmän)

Den vetenskapliga utforskningen av den êzîdîska religionen och kulturen är nära förbunden med följande namn: Philip G. Kreyenbroek (Göttingen; Yezidism, Its Background, Observances and Textual Tradition, 1995), Christine Allison (Exeter; The Yezidi Oral Tradition in Iraqi Kurdistan, 2001), Birgül Açıkyıldız (The Yezidis: The History of a Community, Culture and Religion, 2010), Eszter Spät (Late Antique Motifs in Yezidi Oral Tradition, 2010), Sebastian Maisel (Leipzig; Yezidis in Syria, 2017), Garnik Asatrian och Victoria Arakelova (Jerevan), Artur Rodziewicz (Warszawa; studier om êzîdîsm och hellenism), Joanna Bocheńska (Kraków), Estelle Amy de la Bretèque (CNRS; êzîdîska klagosånger), Andreas Ackermann och Irene Dulz (Die Yeziden im Irak) samt, som historisk pionjär, Roger Lescot (Enquête sur les Yézidis de Syrie et du Djebel Sindjar, 1938).

12. Förespråkare (icke-êzîdîer)

Några icke-êzîdîska personligheter har gjort sig särskilt förtjänta om gemenskapen: människorättsadvokaten Amal Clooney (företrädande av Nadia Murad och folkmordets överlevande), Nobels fredspristagare Denis Mukwege, den kurdisk-svenska läkaren Nemam Ghafouri (1969–2021, grundare av “Joint Help for Kurdistan”, avliden under ett uppdrag i Irak i covid-19), Naomi Kikoler (US Holocaust Memorial Museum, folkmordsdokumentation) och Lord David Alton (brittiska överhuset, erkännandeinitiativ).

Källor (urval)

Aktivism & Nobels fredspris

Politik

Religiös ledning

  • Wikipedia/Encyclopaedia Iranica: Hazim Tahsin Beg, Tahseen Said, “Yazidis i. General” (iranicaonline.org)
  • KirkukNow / The New Arab: tronbestigning Mîr Hazim, Lalîş, 27.07.2019

Historiska & militära gestalter

Vetenskap & litteratur

Armenisk-kaukasisk tradition & musik

Sport

Film

  • Sundance Institute / pressarkiv om Sabaya (2021), Haus ohne Dach (2016), Reseba (2016)

Organisationer

  • nadiasinitiative.org, yazda.org, freeyezidi.org, hawar.help, auroraprize.com, zentralrat-eziden.com
  • Översikt: Wikipedia List of Yazidi people

Redaktionell anmärkning: Tidigare versioner av denna artikel innehöll overifierade enskilda personer; dessa har tagits bort. Nya poster endast med minst en oberoende verifierbar källa (Wikipedia + primärkälla, Encyclopaedia Iranica, prisarkiv o.d.). Karapetê Xaço är uttryckligen inte upptagen som êzîdî, utan som armenisk Dengbêj, som en formande gestalt i den kaukasisk-kurdiska musiktraditionen. Levnadsdata enligt WIKI-ZAHLEN-KANON.md (Mîr-data, Şêx Hesen 1254).

Mer om detta ämne

Relaterade artiklar

Fermanerna: Krönika över förföljelserna av êzîdernageschichteÊzîdîsk politik och Mîrs uttalandengeschichteÊzîdism och islam: historien om en relationgeschichteÊzîdî-folkmord världen över: Flerspråkig djupanalys 1500-2026geschichteÊzîdernas politiska situation i världen: Land-wikigeschichteFaktencheck: Fälschungen + Verleumdungen über Êzîdengeschichte

Kommentare

Noch keine Kommentare — sei der Erste.